Är EMU ett steg mot europas förenta stater och vill vi i så fall ha europas förenta stater?

Gemensam valuta brukar vara ett av de viktigaste stegen när områden knyts samman till ett rike. Diskussionen om EMU handlar därför också om vi vill ha ett överstatligt samarbete eller ej. Själv tror jag på olika typer av samarbete beroende på vilken fråga det gäller. Exempelvis är EU ett bra forum att börja med när det gäller samarbete för att stoppa miljöförstöringen, minska arbetslösheten, bekämpa rasism samt införa miniskattenivåer och utrota skatteparadisen i Europa. När det gäller frihandel liksom fred- och säkerhet ser jag gärna ett samarbete inom FN och införande av en global skatt på valutatransaktioner. Andra frågor som storleken på välfärdssystemen, extra hårda miljökrav och stöd till jordbruket tycker jag att varje land själva kan besluta om.

Är EMU-länderna ett fungerande/optimalt valutaområde?

För att en gemensam valuta- och penningpolitik ska fungera krävs det att valutaområdet har liknande behov vid samma tillfälle. Irland har idag en stark tillväxt och behöver hög ränta medan man i exempelvis Grekland har betydande arbetslöshet och behöver lägre ränta. Risken är uppenbar att de stora länderna Frankrike och Tyskland kommer att vara så dominerande att de nästan på egen hand kan diktera räntorna. Hur går det då för Irland eller Grekland (eller Sverige)?

Sänkt lön eller utlandsflytt?

Om inte växelkursen går att justera vid en konjunkturnedgång finns det bara två andra saker att välja på; antingen att lönebildningen är flexibel eller att folk flyttar över gränsen. I klarspråk innebär det att den som inte vill vara arbetslös får välja mellan sänkt lön eller att flytta utomlands. Vill vi skapa ett system i Europa där nationen i praktiken avskaffas eller att man med hårdföra regler tvingar folk utomlands för att söka jobb? Och vilka är det som har möjlighet att flytta utomlands? Är det en ensamstående mamma med tre barn, mannen som nyligen gift sig och flyttat in i villan eller en skoltrött ung tjej som inte behärskar engelska?

Det demokratiska underskottet

Det största problemet med EMU är ändå det demokratiska underskottet. Istället för ekonomisk demokrati får vi en självständig riksbank med en direktion om sex ledamöter som väljs på mellan fyra och åtta år. Ledamöterna leder den dagliga penningpolitiken och kan bara avsättas före mandatperiodens slut om de bryter mot lagen. Insynen är obefintlig och någon offentlighetsprincip (alltså att vem som helst får ta del av alla handlingar förutom de undantagsfall som är hemligstämplade) har de inte hört talas om.

Att ”stå utanför” innebär att ”stå innanför” med 95% av världens länder

EMU förespråkarna hävdar att det är ohållbart i längden att stå utanför valutaunionen, men ingen vet idag hur EMU kommer att utvecklas. Riskerna att EMU inte är ett optimalt valutaområde, att Tyskland blir allt för dominerande eller att samarbetet havererar när Frankrike, Italien och Spanien hoppar av är minst lika troliga som att samarbetet blir en framgång. Skulle det bli en lyckad affär kan vi alltid välja att gå med om några år. Vi ska heller inte tro att vi står så väldigt ensamma, där ”utanför”. Vi står nämligen tillsammans med nästan hela världen och inte minst fyra av våra fem största handelspartners (Norge, Danmark, Storbritannien och USA).

En större valuta behöver inte vara bättre…

Göran Färm vill gå med i EMU. Ett av hans främsta skäl är: "att gå in i valutaunionen ökar stabiliteten i svensk ekonomi. Just nu går det bra för Sverige. Men de flesta minns hur lätt det kan gå snett, och vilka följder det får när en liten valuta som kronan står ensam mot globala spekulanter."

Göran har rätt i att en liten valuta som den svenska kronan kan stiga och sjunka mycket i värde. Göran har däremot fel om han menar att en större valuta inte skulle vara lika rörlig.
Exempelvis kan vi titta på hur det har gått för dollarn, som är den valuta som i storlek ligger närmast euron, åren 93-98. Under tre av de sex åren varierade  dollarn mer i värde än kronan.
Om vi jämför med pund och yen, varierade de mer än kronan under fyra av de sex åren. Det låter tryggt att vara stor, men det stämmer helt enkelt inte när det gäller valutor.

I stället för den svenska kronan som följer den ekonomiska utvecklingen här hemma, alltså antingen rörlig eller möjlig att devalvera, vill Göran ha en fast valuta som följer utvecklingen i hela EMU-området, vilket ibland går emot de svenska behoven av valuta- och penningpolitik.

Hjälper de sk buffertfonderna?

Tanken med de finska buffertfonderna är klassisk. Spara i goda tider - spendera under dåliga
år för att hålla nere arbetslösheten. Pengarna ska användas för att sänka arbetsgivaravgifterna och påstås motsvara en devalvering på 15 procent. Problemet är att fonderna bara kommer att ha ett kapital på sju miljarder mark, motsvarande två procent av lönesumman. Dessutom tar pengarna slut inom ett år och vad gör man då? En mer långsiktig obalans kräver en
möjlighet att ändra växelkursen, hävdar förbunds-ekonomen Stefan Carlén. Avslutningsvis är inte alla elitprojekt som SAF, moderater, statsråd och andra höjdare vurmar för nödvändigtvis något som de många människorna tjänar på.

Min slutsats!

För mig är en viktig fråga om EMU är ett enhetligt valutaområde som fungerar och om ett ja till EMU stärker demokratin och minskar arbetslösheten. Som EMU är konstruerat idag är jag mycket tveksam.

Klas Corbelius

Länktips: http://www.nejtilleu.se/
en annan artikel om EMU skriven av mig