Att kämpa i motvind – republikanernas öde
Skriven november 1999

”Kungafjäskeriet i media föder inställsamhet och kväver friheten”, orden är Birgitta Ohlssons, nybliven ordförande i Liberala ungdomsförbundet och företrädare för ett av de många fega partierna. Vaddå fega, kanske du undrar, de kämpar såväl för de homosexuella som mot mc-gängen. Jo, men kravet på republik törs de inte driva.

Jag är nämligen på ett seminarium arrangerat av Republikanska föreningen. Innan det hela kommer igång diskuterar några av åhörarna dagens Aftonbladet (991107). De publicerar nämligen en opinionsundersökning som visar att 64% av svenskarna stöder monarkin. Undersökningen visar dock att lika många som vill sänka skatten också stöder införandet av republik, alltså 16 procent. Nu är det sannolikt inte samma människor som vill sänka skatten och ha president… En stor skillnad är dock var de stora penningintressena finns, i alla fall inte hos Republikanska föreningen som ännu inte har en krona i kassan, då medlemskapet fram till årsskiftet kostar gratis.

De tre republikanerna i panelen får som första fråga om de ser någonting positivt med monarkin. Mats Einarsson, tillika vänsterpartist och riksdagsman, tycker det är bra att kungen blockerar en stark statschef. Johan Norberg, från Timbro som representerar Einarssons politiska motsats, tycker tvärtom att vi istället borde ha en folkvald president med stor makt. Han påminner dock om vad den kände republikanen Wilhelm Moberg såg som positivt, nämligen estetiken. Att säga ”mina drömmars prinsessa” låter mycket bättre och mer romantiskt än ”mina drömmars president”. Norberg tycker dock det räcker med att vi har kvar sagorna och minnet av den tid då Sverige var en monarki.

Längre fram i diskussionen påminner Mats Einarsson om att vi som politiskt engagerade kan tycka det är viktigt att ingen ska ärva sitt ämbete, men det är ingen fråga som påverkar människors vardag. Det förklarar också avsaknaden på en folklig opinion. Johan Norberg tror dock att det kan växa fram en kritisk opinion. ”När Victoria blir äldre och mer normal och första utomäktenskapliga barnet eller skilsmässan kommer så…”

Apropå hur avskaffandet ska gå till tycker Norberg att vi kan privatisera slotten och låta kungen göra köttbullereklam eller något för att dra in intäkter till familjen. Republikanska föreningen vill dock i sitt manifest ge kungen någon form av fallskärmsavtal, alltså årligt anslag livet ut. Einarsson påpekar att det kan vara taktiskt riktigt då monarkisterna förlorar argumentet ”vad ska den stackars arbetslösa kungen ta sig till”.

Birgitta Ohlsson menar att det är upp till oss politiker hur länge monarkin finns kvar. Det gäller att till skillnad mot idag våga driva frågan, exempelvis är många folkpartister rädda för att väljarna sviker om man skriver in frågan om avskaffandet i partiprogrammet. Einarsson tröstar med att partiprogrammets betydelse för väljaropinionen är ganska begränsad.

Avslutningsvis kan jag inte undanhålla en trevlig anekdot från er. Wilhelm Moberg refererades friskt under diskussionen, bland annat avslöjades vad författaren hade tänkt göra om han fått nobelpriset i litteratur. Jo, han tänkte ta emot det från kungen, men tyckte att det var monarken som skulle bocka då Moberg faktiskt var den som firades.