Fiskarna

Fiskarna
som varit här
i fyrahundratrettio
miljoner år
och fåglarna
som varit här
i trehundrafemtio
miljoner år
suckar till varandra
Dom där som kom
alldeles nyss
tvåbenen
som går omkring och spottar
på Jorden
-ska dom stanna?
Skriven av Ingrid Sjöstrand

Vingen

Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med
som blir till en börda för oss
som vi måsta smyga med.

Vi hade nog kunnat flyga
om inte alla självutnämnda vicevärdar,
skolmästare
och alla dom praktiska, taktiska,
anemeiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna
hade sagt:
du kan väl inte flyga!
Håll dig på marken, din envingade typ!

Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag
pröva din flygförmåga
så tar vi din vinge en dag!

Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång.
Tänk om våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!
Skriven av Kent Andersson.

Idag gick en främmande kille fram och
drunknade i mig och sa:
"dina gnistrande härliga stjärneögon måste
göra varje människa glad"
sedan bara gick han visslande ut i regnet...
ensamhet över mig
            hopplöshet över mig
rädsla och självförakt
allt försvann med en vissling och sköljdes
bort av regnet
            jag är älskad - jag älskar mig själv...
Skriven av Nina

Ur "Ett levande liv"

När min pojke var fyra år var i på Mallorca.
En morgon skulle jag springa utefter stranden.
Anders ville förlja med. Efter 25 meter blev
han trött. Han stannade, men jag sprang vidare.
När jag vände, såg jag honom som en liten prick,
som satt och väntade på mig. När jag kom
närmare såg jag att han gjorde någonting.

När jag kom helt nära, såg jag vad.
Han satt nere vid strandkanten och kastade
snäckor i havet. Under natten hade havet
spolat upp mängder av snäckor. Han räddade
dem tillbaka till livet. Jag tyckte det var fint gjort,
och sa det också.

Men...

Det var hundra snäckor på en meter och
stranden var en mil. Så jag ville få honom att
inse det meningslösa. Jag sa: Det är fint, men
vad tror du det spelar för roll att kasta tillbaka
en snäcka eller två.

Först tittade han på mig. Han hade en snäcka
i handen. Sakta sträckte han upp den mot mig
och sa. För den här, för den här spelar det roll.
Skriven av Ulf Nilsson.

Vid forsen
lärde vi tidigt
motströms gå.
Simpor, löjor, kräftor
och ibland en gädda
med fenor sakta roende
överraskades och togs
tillfånga

Sedan blev vi medströmsmänniskor.
I grumligt vatten vadaar vi
och inga livets under
faller mer i våra händer.
Skriven av Hjalmar Krokfors.

Det är med högerns teater som med det gamla livet:
rollerna har skrivits av andra långt innan vi själva
uppträder på scenen. Och man väntar av oss att vi
ska spela spelet med större eller mindre entusiasm,
men utan protester.

Nu oroas de gamla på parketten av att vi stryker i
manuskripten, ändrar rollerna eller rentav improviserar.
Det är med vänsterns teater som med det nya livet:
Samhället tillhandahåller manuskript, men vi
förbehåller oss rätten till bearbetningar.
Skriven av Sven Vernström.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                        och det som stänger.
Skriven av Karin Boye.

Själen
"Res till hjärnan under skallbenet! Det är
tankarnas vintergata, med kanske 200
miljarder nervceller (lika många som det
finns stjärnor i rymdens vintergata). Här sorlar
det av hormoner, här pilar elektriska strömmar
fram och åter med en hastighet av kanske
80-100 meter i sekunden. Och ur dett virrvarr
av kemiska reaktioner blir det tankar, kärlek,
hat, längtan, minnen, nya idéer. Ganska fantastiskt,
eller hur?"
Skriven av Stefan Edman.

Ludde
Ludde är jämnast i klassen.
Han är sämst i alla ämnen.
"Jag kommer inte in nånstans",
säger han och skrattar.
Honom har skolan inte knäckt.
Varje gång det uppstår ett problem
säger Ludde: "Det grejar jag".
Innan jag vet ordet av är han borta.
Han är snart tillbaka. Problemet har han grejat.
Han sätter sig ner och ser ut
som den vanliga betygstvåan.
Men mig lurar han inte.
Den skola som ger honom tvåor borde få gå om
ett par år.
Skriven av Leif Kristiansson.

I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening med vår färd-
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Skriven av Karin Boye.

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
Skriven av Eeva Kilpi.

På föräldramötet ikväll
klagade lärarkåren på niorna
De passar inte tiden
kommer ofta försent
De är ointresserade och slöa
Skäms över era barn föräldrar
Vi skämdes tillsammans
Då frågade jag
om lärarkåren passar tiden
En slö och ointresserad nia
svarade snabbt
det gör dom inte
och så betalar dom inte bullarna

På föräldramötet ikväll
klagade lärarkåren på niorna
Niorna bakar bullarna
som lärarkåren äter till kaffet
niorna bakar för att tjäna pengar
lärarkåren äter bullarna
men glömmer att betala
Skriven av Ragnwei Axellie.

Arbetare
Män rör sig
på isigt plåttak
50 m. över jorden.
Med tunga zinkskivor
i frusna nävar
de viga kattor likt
pressar fötterna
mot starkt sluttande plan,
hoppar över avgrunder
där döden ruvar
iform av tom luft
och jordens dragningskraft-
på fotsbred takås går de nu
rakryggiga
med blåfrusna ansikten grinande
i röda vintersolljuset.

Gudar? filmartister? profeter
som gör nya underverk
för moderna biblar? -
nej: arbetare
som utför sitt vanliga jobb
för en ringa penning.
Skriven av Elmer Diktonius.

Dialog
-Hej! Hur mår du?

(magvärken! magvärken! magvärken!
sömnlösheten! sömnlösheten! sömnlösheten!
blåskatarren! blåskatarren! blåskatarren!
oförmågan! oförmågan! oförmågan!)

-Tack bra. Och du?
Skriven av Peter Curman.

Främlingen
Det är inte sant att friheten
aldrig kan dö.
Alltför många människor har sett
friheten dö.
De vet, ty de har gråtit.
Och deras tårar har frusit
till hagelkorn.

Prata alltså inte idealistisk skit.
Du som andra kan få följa friheten
till graven.

Efteråt möter du en främling
på vägen.
Pröva hans blick.
Se långt in i hans ögon.
Skriven av Birger Norman.

Elda under din vrede
med maktens nyheter
Dämpa inte din smärta
över livet
som stjäls ifrån oss
Trösta inte din sorg
över världen
som våldtas
inför våra ögon
Elda under din vrede
Skriven av Ingrid Sjöstrand.
 

Skriv
Vad som än händer: Skriv!
Om orden lämnar dig
som flyttfåglar på väg mot ett annat land
Skriv!
Skriv om orden som lämnar dig!

Om orden fattar eld
Skriv med det brinnande språket!
Om mörkret rusar in i din kropp
Skriv om ljuset som väntar därute!

Tiden är sekundsnabb
i gräset som växer om natten
Också detta ögonblick
bär på sina fjärilsvingar
historiens oändliga tyngd
och din egen

Skriv!
Skriven av Peter Curman.

Lisas dröm
Min dröm är ganska enkel
och utan några stora ord
utan några fagra löften
om evig fred på vår jord.
Nej, min dröm är mycket mindre
den ryms nästan i din hand.
Min dröm är mest en dröm om vardagen
om ett barn och om ett land.

Min dröm är rentav självklar
det skulle man ju kunna tro
För den handlare om rätten till arbete
och att få välja var man vill bo.
Min dröm är en trea på Söder
och äntligen en dagisplats
och den handlar om gröna ängar
om dej och mej och om en sommarnatt.

Och min dröm är en gemenskap
där du är du och jag är jag
och där vi vågar stå upp och säga;
du, vi slåss ju för samma sak!
Och min dröm är mycket mera
än vad som ryms i vackra ord.
Min dröm är inte längre bara dröm
utan lite av en framtidstro.

För den handlar om att aldrig aldrig
svika sitt eget barn!
Skriven av Lasse Tennander.

What if you slept?
What if in your sleep you dreamed?
And what if in your dream
you went to heaven and
there plucked a rare and
beutiful flower?
And what if, when you
awoke, you had the flower
in your hand?
Ah, what then?
Skriven av Samuel Taylor Coleridge.