Skriven: mars 98 Publicerad i: NT, Jordgubben,
Älvsborgs 7 röda rosor, Röd framtid
Jämställdhet handlar
om mer än likhet inför lagen
Vad är feminism? Historieböckerna talar om fula, manhaftiga och frigida karlhatare. Grupp 8 var några feminister som i slutet av 1960-talet kämpade för rätten till fri abort, lika rättigheter vid deltidsarbete och utbyggnad av barnomsorgen.
"Som feminist anser du att kvinnan är förtryckt i dagens samhälle samtidigt som du vill göra något åt det."
Feminist kan både en borgare och socialist vara, men skillnaden ligger i hur vi vill komma åt förtrycket. Högern vill främja jämställdhet genom att öka människans fria val och ge marknaden större spelrum. Ogifta kvinnor myndigförklarades i mitten på 1800-talet. Kvinnan fick rösträtt 1921 och tilläts bli målsman för sina barn först 1950. Idag råder formellt full jämställdhet mellan könen och könsdiskriminering är förbjuden i lag.
Många borgerliga feminister tycker att politikerna därmed har gjort sitt. De tror inte på politiska åtgärder som jämställdhetsombudsman (slopa JämO, motion till riksdagen, 1996/97:m108) och kvotering, exempelvis varannan damernas eller utbildningsminister Carl Thams positiva särbehandling av kvinnliga professorer (Prop 1994/95:164). Moderaterna har i riksdagen också sagt nej till andra åtgärder som att låta statistiska centralbyrån (SCB) ta fram könsuppdelad statistik på löner och att skärpa jämställdhetslagen vad gäller sexuella trakasserier. Själv tror jag vi måste se på kvinnor som en förtryckt grupp med könsförtycket som gemensam nämnare, inte som individer där jämställdhet är en privat, inte en politisk, fråga.
Trots att Sverige är världens näst mest jämställda land har kvinnor lägre lön och mindre inflytande. 89 procent av all föräldraledighet tas ut av kvinnor. Barnafödandet är ett hinder i karriären och leder ofta till deltidsarbete med låg lön. Många mödrar som försöker klara av såväl jobb, hushållsarbete som vänner undrar varför det krävs en mästare för att ta hand om en trädgård, men inte ett hushåll?
Andelen kvinnor i börsnoterade bolagsstyrelser är drygt 3 procent medan andelen kvinnliga proffessorer är något högre, 7 procent. Det sägs ofta att kompetens, inte kön, ska avgöra vem som ska få uppdraget. Om det är så idag måste kvinnorna verkligen vara dåliga, för med tanke på alla fallskärmsavtal och spritresor är det synd att säga att alla bolagsstyrleser sköter sig.
Inför förra valet hotade stödstrumporna med att starta eget för att få politikerna att lyfta upp jämställdhetsfrågorna på dagordningen. Nu hotar ett gubbparti i form av moderaterna. På deras riksdagslistor är 87 procent av kandidaterna på valbar plats män. Finns det inte tillräckligt många kvinnor som vill företräda moderaterna eller är partiet patriarkatets främsta bevarare inom svensk politik?
Samtidigt är det hög tid att regeringen Persson gör verklighet av sin regeringsförklaring där en av formuleringarna lyder: "Ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla delar av politiken." Med dessa ord får inte jämställdhetsfrågan förpassas till ett enskilt departement utan vara en viktig del i alla politiska beslut. Den nyligen avslutade kvinnomaktutredningen konsaterade att det kommer att ta 150 år innan Sverige är jämställt, om vi fortsätter i samma takt som hittills. Om politiker, näringsliv och alla medborgare gör vad vi bör och ska kan vi snart vara där.
Klas Corbelius, SSU Norrköping
Skriven: april 98 Publicerad i: AIP
Jämställdhetsperspektivet
glöms ofta bort
Svar till Ulrica Messing, jämställdhetsminister, som i AIP den 6/4 konstaterar att jämställdheten i Sverige aldrig har varit så stor som nu. Trots att Sverige är världens näst mest jämställda land (enligt en undersökning från FN) har kvinnor lägre lön och mindre inflytande. 89 procent av all föräldraledighet tas ut av kvinnor. Barnafödandet är ett hinder i karriären och leder ofta till deltidsarbete med låg lön. Många mödrar som försöker klara av såväl jobb, hushållsarbete som vänner undrar varför det krävs en mästare för att ta hand om en trädgård, men inte en familj?
Trots att jämställdheten har ökat konstaterar den nyligen avslutade Kvinnomakt-utredningen att det kommer att ta över 100 år innan Sverige är jämställt, om vi fortsätter i samma takt som hittills. Det är hög tid att regeringen gör verklighet av ambitionerna om en offensiv jämställdhetspolitik efter valsegern 94. Ansvaret för jämställdheten flyttades från jämställdhetsenheten till varje enskilt departement. Enheten skulle finnas kvar som ett kunskapscentrum, men jämställdheten blev allas ansvar. En ambition som regeringen Persson övergav genom att flytta ansvaret för jämställdheten från vice statsministern till biträdande arbetsmarknadsministern.
Regeringens alla förslag skulle granskas ur jämställdhetssynpunkt. Ett krav som Göran Persson också manifesterade i sin första regeringsförklaring. Enligt en utvärdering från november förra året saknade två tredjedelar av 193 granskade utredningar något som helst jämställdhetsperspektiv.
Varannan damernas bland förtroendevalda var ett stort steg framåt. Det politiska systemet är dock fortfarande männens. Ingen diskuterar representation av män, vi är fortfarande den självklara utgångspunkten. Varannan damernas gäller dessutom bara vissa positioner, exempelvis inte riksdagens utskott där bara 5 av 16 leds av kvinnor eller på departementen där två tredjedelar av alla statssekreterare är män. Samtidigt är det främst nyvalda unga kvinnor som lämnar politiken. De gamla strukturerna upplevs ofta som tröga, svårbegripliga, tråkiga och att ingen lyssnar.
Varannan damernas och den offensiva jämställdhetspolitiken förde kampen till en ny fas där motståndet är hårdare. De borgerliga partierna anser att jämställdhet är en privat, inte politisk fråga och vill därför avveckla regeringens engagemang, exempelvis har moderaterna föreslagit att jämställdhetsombudsmannen (JämO) tas bort .
Vi socialdemokrater har varit tysta i jämställdhetsdebatten och låtit borgerliga feminister ta över. Nu får vi inte bara vara stolta över vad vi gjort utan dels försvara jämställdheten och dels höja ribban. Ett första steg är att alla löneskillnader på grund av kön inom den offentliga sektorn ska vara borta år 2000.
Klas Corbelius, SSU Norrköping