Skrivet 990201
Vad innebär det att vara ung? att byta mål och livsprojekt lika ofta som strumpor? att bara ha kul och glida runt eller försöka härda ut omgivningens alla krav? du ska lyckas, klara av studierna, skaffa ett jobb, en inkomst, flytta hemifrån och försörja dig. Och glöm inte att bjuda hela släkten på bröllopet. Med alla krav som dignar över oss är det inte konstigt om det säljs många lyckopiller och människor lockas till drogernas fängelse.

Mångas lösning blir helt enkelt att på bästa möjliga sätt hantera livet och leva för upplevelserna. Det allra finaste du kan äga är inget palats utan en god vän du kan lita på. Glöm aldrig din vän, men även det ställer krav. Ibland omöjliga krav. Perspektivet blir dock väldigt kortsiktigt om livet bara handlar om att klara sig själv. Jag tror att det finns någon större mening med att jag föddes än att jag skulle äta min gröt, skaffa familj och satsa en slant på aktier och bingolotto. Strunta i miljöförstöring, orättvis fördelning och diskriminering av människor med annat namn än jag. Jag tror att det finns något större. Inte så att jag föraktar "svenssonlivet", det kan vara en del, men det måste också finnas ett engagemang, en vilja att förändra samhället.

Jag tror att vi alla har en viktig uppgift att fylla och det gör vi inte på systembolaget, när vi sviker en vän eller helt enkelt bara struntar i alla andra som behöver oss. Uppgifterna är olika och aldrig något vi vet på förhand, men det handlar sällan om mirakel utan om att vara mot andra som du vill att andra ska vara mot oss själva. När skickade du ett kort till en gammal vän sist? Brukar du berömma dina skolkamrater när de har gjort något bra? Vem vet, ofta kan bara att lyssna hjälpa en människa att hitta tillbaka till livet igen.

Jag vill avsluta med att citera en av mina favoritberättelser:
Idag gick en främmande kille fram och drunknade i mig och sa.
-"Dina gnistrande härliga stjärneögon måste göra varje människa glad".
Sedan bara gick han visslande ut i regnet...
Ensamhet över mig
 Hopplöshet över mig
Rädsla och självförakt
Allt försvann med en vissling och sköljdes bort av regnet
Jag är älskad - jag älskar mig själv...

Nina
 

Skrivet 990224
vad gör du när känner dig ensam och misslyckad?
Jag är engagerade i flera föreningar, har många (alldeles för många) uppdrag och känner massor av människor, men har jag för det ett socialt liv? Visst gör jag massor av saker som känns meningsfulla, men samtidigt känns det som det är föreningarna som lever genom mig och inte tvärtom... Jag har massor av känslor, men begraver dem oftast i någon skolbok, remiss eller organiserande av något.

Ikväll var jag på bio. Jag såg en film som kändes allt för orealistisk, åtminstone för mig, åtminstone just nu. Det var inte någon dundrande actionfilm med en odödlig Wesley Snipes, inte heller en "vi räddar världen film" av stuket Independence day. Nej, det var den underbara kärleksfilmen "Du har mail" (se den!). Orealistisk för att två människor som hatade varandra och hade sina respektive som de inte gillade blev förälskade. De hittade kärleken med stort K, när du svävar som på moln och ingenting annat har någon som helst betydelse än din älskade.

Nej, det är inte riktigt som du tror... Jag kommer att försvara tron på den stora kärleken även om det så bara är jag och Hollywood som tror på den. Orealistisk därför att filmen ger oss det vi vill se, det problemlösa, livet inlindat i sockervadd. Kvinnan du aldrig träffat är världens raraste ägare av en barnboksaffär och även det stora sveket, eländet känns som sockervadd, eller jag vet inte... Vad gör du när du känner dig ensam? Ser du gråtmilda filmer, lyssnar på deppiga låtar, svarar ej i och eller stänger av telefonen? Egentligen är det dumt att gräva ner sig i sorgen och förstärka eländet istället för att ringa en god vän eller göra något riktigt roligt. Trots allt får jag erkänna att jag gärna ser en lycklig Hollywood histora som följs upp av ett depressivt Kislowski drama, som påminner om en barndom på ett 1700-tals slott utan några jämnåriga lekkamrater...

Verkligheten består av upp och nergångar, men kan vi (särskilt vi män) hantera våra känslor eller ska vi ens försöka? Jag skulle vilja visa dem lite oftare. Kanske tror människor att jag är galen och kanske är jag det...
 

Skrivet 990315
"Fucking and shopping", så inleder Kjell A. Nordström, lärare på handelshögskolan i Stockholm, seminariet på Louis de Geer. Nordström är en av de mest omtalade och dyraste proffstyckarna som dyker upp på föreläsningar och i TV-rutan för att säga oss vart samhället är på väg. Inför millenniumskiftet är det många som undrar och känner sig vilsna. Får jag behålla jobbet, betyder min röstsedel någonting, får jag en bra vård när jag blir gammal är frågor som väntar på sina svar. I botten ligger det ett sökande efter mening med livet, finns det någonting mer än "shopping and fucking"?

Nordström sa att Karl Marx fick rätt i att människor ska äga det som är viktigast i företagen. Förr var det maskiner, nu är det människors kunskap, alltså deras hjärnor. Nordström gav tips till alla som vill bli framgångsrika. Bra teknik och organisation är nödvändiga för att lyckas, men inte tillräckliga. Det som avgör är etik och estetik. Se exempelvis Linda Lampenius som är en av världens 70 bästa violinister, men det räcker inte så hon har tagit på sig gummikostym och lackade stövlar. Hitta din grej och bli bäst på det lyder receptet. Visst låter det bra, men det är inte särskilt många som kan bli bäst.

Nordström ställer sig också i den långa skaran av de (oftast från högern) som förklarar nationalstaten vara död. Ericssons VD Sven-Christer Nilsson bryr sig inte om vad socialdemokraternas partisekreterare Ingela Thalén säger. Det finns många andra länder att sälja till. För de allra duktigaste människorna ligger hela Europa öppet, men vem vill ta emot en medelmåttig handikappad kille? Nordströms bild är elitistisk, närmast förutbestämd och pessimistisk. Lite hoppfullare är det att konsumenternas makt har ökat, men så länge miljoner av konsumenter går samman och agerar gemensamt är den makten inget värd. Nordström glömmer också att genom ett starkt europiskt eller möjligen FN-baserat samarbete blir nationalstaterna åter igen starka.

Den stora rörligheten gäller fortfarande bara eliten. Pensionärer, låginkomsttagare, handikappade, skuldsatta familjer med flera står utanför. Antingen vill ingen ha dem eller så är risktagandet för stort. Nordströms enda lösning för dem är medborgarlön, vilken faktiskt bygger på nationalstaten. Här finns stora risker att lönerna ytterligare pressas ner och att medborgarlönen främjar framväxten av en ny låglönesektor som servar de framgångsrika.

Värt att ta till sig är dock kritiken mot bristen på nya idéer i samhällsdebatten. Folkhemmet var ett ultramodernt projekt för att befria människan. Farmor togs om hand av äldreomsorgen och barnen på dagis, alltså en tidig variant av outsourcing. Vad är folkhemmet idag, undrar såväl gurun Nordström som jag.

Skrivet 990624
Vad betyder sommar för dig? Sol och bad kanske, tja inte här hemma med förra årets sommarväder. Semester säger några, sommarjobb andra och ångest för att inte ha något sommarjobb säger jag. Visst har jag att göra, men lite pengar skulle inte skada. Jag tänkte hålla på med att samordna ett bokprojekt just nu, men eposten ligger nere, typiskt va? Att syssla med opinionsbildning och agitation som jag gör kräver sina slantar. Jag menar till att prenumerar på tidningar, köpa böcker, åka på seminarier (ofta i Stockholm) eller på egen hand åka runt och snacka med folk. Ja, du förstår att det kostar en del, även om sovsäcken är väl använd och jag har provat många vänners golv...

På tal om pengar, skulle jag också gärna vilja ha till en tur och retur Malmö. Jag erkänner, det är snarare för min egen skull än en ambition att göra samhället lite bättre. Om vi tar historien från början, så var jag nyligen i Frankrike, på en av de platser som flest europeiska ungdomar besöker. Nej, fel, inte Disneyland utan klostret i Taizé. Jag kan personligen intyga att tusentals ungdomar (som mest 10 000) åker dit för att under en vecka dela klostergemenskapen med de 100 bröderna. Tillsammans deltar man i de tre dagliga bönestunderna, bibelstudierna och så klart samvaron vid café Oyak. Kopplingen till Malmö är den föga överaskande att Malmöbor ibland åker dit, liksom Norrköpingsbor, Londonbor och Berlinare. Ibland händer det också att en tjej och en kille träffar varandra. Ja, ni vet, blickar möts, det blixtrar, fjärilarna vaknar i magen och vips går du där hand i hand med någon du inte alls kände igår.

Okej, okej, hon heter Camilla och bor som sagt 46 mil ifrån mig. Fungerar verkligen distansförhållanden? Jag vill tro det, men samtidigt vet jag inte om jag vågar försöka. Risken är nämligen uppenbar, eller snarare inträffad att jag blir så förälskad att jag inte kan leva utan henne. Och risken då? Alltså att hon inte känner likadant för mig utan bara tycker att jag är en stor mes (eller helt och hållet "menlös" som en annan tjej sa om mig...

Skrivet 990718
"Behöver jag något skäl för att hjälpa nödställda?"
Orden är en äldre tibetansk mans under en diskussion med staden Lhasas ledande män huruvida man ska låta två främlingar stanna eller ej. Tibetanerna är ett fredsälskande folk, men har goda skäl att vara rädda. Den förre andlige ledaren, Dalai Lama den trettonde, har nämligen förutspått att främlingar kommer till landet och förstör det. Profetian slår också in då kineserna ockuperar Tibet 1950. Trots denna rädsla är det självklart för mannen att bjuda hem de utsvultna männen.

Scenen utspelar sig i filmen "Sju år i Tibet", men säger mycket om vad vi bör göra. Som tur vad har vi en bra välfärd i Sverige så nästan alla människor har mat och husrum, men det är inget som bör tas för givet. Ojämlikheten har ökat med snabb takt sedan slutet av 80-talet.

I filmen skildras ett Tibet där en stark religiös tro (buddhismen) kombineras med social rättvisa, jämlikhet och fredlighet. Tyvärr kommer Kina in och stör idyllen. "Religion är opium" säger en av de blodtörstande generalerna föraktfullt. Det är en åsikt som han får ha, men vad är det för samhälle som krossar ett fredsälskande folk? Socialismen däremot talar om människans befrielse. Den enda, som jag ser det, rimliga tolkningen bör vara att människor skall befrias från klassamhälle och förtryck, men också får ha friheten att exempelvis välja om de vill tro på en religion eller ej.