Skriven: februari 98 Publicerad i: Tvärdrag
Hur kan vi organisera ett samhälle som klarar framtidens utmaningar?

"Människans frigörelse är målet för den demokratiska socialismen. Ett klasslöst samhälle där människor är frigjorda från varje maktstruktur som ligger utanför deras kontroll." I inledningen på SSUs principprogram årgång 97 framstår friheten och människans frigörelse som det allra viktigaste i framtidens samhälle, men är det socialdemokratin och inte högern som vill uppnå frihet?

Både den politiska vänstern och högern talar om frihet, men synen på det bästa av samhällen är tvärtom mycket olika varandra. Den liberala friheten är att tjäna pengar utan att någon lägger sig i, att förvärva egendom och kunna behålla den utan att behöva motivera det med exempelvis behov, men genom abstrakta principer. Den tyske filosofen Karl Marx myntade i stället begreppet "från var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Målet är ett klasslöst samhälle där ingen profiterar på den andre, där ingen ärver bättre möjligheter och ingen slås ut.

Liberalismens människosyn är individualistisk vilket innebär att människors interaktion inte bör baseras på samverkan utan på konkurrens. Konkurrens och tävlan anses ge individen tillfälle att tillgodose sina egna intressen även om det sker på bekostnad av andra. Människan handlar rationellt, är självständig, har stark självbevarelsedrift och stort självhävdelsebegär. Om inte samhället genom individuella kontrakt införde vissa barriärer skulle det utbryta ett allas krig mot alla.

Enligt socialismen är människan social, arbetande, god, aktiv samt skapande. Alla människor är lika mycket värda och beroende av varandra. Uppväxtmiljön spelar större roll än biologiska skillnader. Människan är en samhällsvarelse och kan inte förverkliga kravet på ett värdigt liv oberoende av eller utanför samhället. Frihet är att på lika villkor ges möjlighet att delta i samhället. Alla människor bör garanteras grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter.

Ett annat liberalt ideal är att själv få så mycket makt att du kan trycka ner och negligera alla andra. Problemet är att den här typen av frihet antingen handlar om isolering eller frihet på andras bekostnad. I tider av arbetslöshet är arbetsgivarens frihet att välja vem som ska anställas jämfört med den arbetslöse som har att välja mellan att ta ett arbete eller förlora sin a-kassa mycket större.

Den liberala drömmen är ett minimum av ingripanden i den fria marknaden. Kan ett sådant samhälle fungera? Ska vi ha ett samhälle utan arbetsrätt och arbetstids-bestämmelser? Ska vi avskaffa organisationsfriheten eftersom fackliga organisationer hindrar arbetsmarknaden att fungera perfekt? Ska vi ha ett samhälle där narkotikan är fri och försäljningen regleras av marknadsmekanismerna? Ska vi ha ett samhälle utan lagar mot kartell- och monopolbildning?

Verklig frihet förutsätter att alla människor är jämlika. Välfärd som betalas efter inkomst via skattesedeln ökar den fattiges frihet som därmed kan få pengar till mat och boende, medan den rike tvingas avstå från en del av sina inkomster. Ett grund-fundament i strävan efter människans frigörelse är gemensamt ägande. Här finns förutom offentlig sektor, kooperativ där medlemmarna ägar företaget, t ex Konsum samt löntagarägda företag. Den sistnämnda formen ger ansvar, ökad förståelse för hur företaget styrs samt större möjlighet att få sina idéer genomförda.

Löntagarägda företag är i bland annat Nordamerika ett alternativ när företag flyttar eller läggs ned. Jobben stannar i bygden och arbetsplatsdemokratin ökar vilket ofta har lett till ökad konkurrenskraft. I USA arbetar 8 procent av arbetskraften i löntagarägda företag, i EU 3-4 procent, men mindre än en procent i Sverige.

Socialdemokratin grundades som en frihetsrörelse och ska fortsätta att kämpa för friheten. De förtryckare som för hundra år sedan ägde fabrikerna och bar cylinderhatt kontrollerar idag kapitalet, bär dyra Armanikostymer och många kallar sig för moderater.

Klas Corbelius, SSU Norrköping

Skriven: oktober 98 Publicerad i: Folkbladet
Har demokratin ett pris?

Allt oftare får jag känslan av att politikerna har gett upp kampen mot kapitalet och funnit sig i rollen att förvalta en allt mer undergrävd välfärdsstat på de multinationella företagens nåder. Fler och fler revolutionerande frågor avgörs i slutna rum långt från offentlighetens kritiska debatt (exempelvis MAI- och Schengenavtalen). Tagna beslut ska förankras (exempelvis SAPs rådslag om pensionsuppgörelsen efter att den var avgjord). Folkröreslearbete är bara långsamt. Det ska istället gå fort och vara effektivt (exempelvis den nya läroplanen för grundskolan med rekordkort utredningsarbete).

Ännu snabbare går det desto färre som är med och säger sitt och vill någon vara med så får de betala dyrt. Så fungerar det i alla fall i Tony Blair(s) England. Här har ideologin tonats ner och ersatts av pragmatism. Politker ska "lyssna" istället för att "styra". Vem är det då som bestämmer? I stället för att vara en motmakt till företagens kortsiktiga vinstintressen arbetar New Labour systematiskt för att via lobbyingfirmor stärka partiets ekonomi och anseende.

En lobbyist, Derek Draper på GPC Market Acess, var tidigare nära medarbetare till Peter Mandelson och tillsammans med honom en av arkitekterna till Tony Blairs New Labour. Draper har sagt: "Det är 17 personer som räknas. Att säga att jag är nära bekant med varenda en av dem är århundradets understatement". Om bara 17 personer räknas, liknar inte det diktatur? Om Derek Draper och hans vänner i de andra företagen för ett arvode på motsvarande 100.000-200.000 kronor i månaden kan öppna alla dörrar till de politiska besluten i Tony Blairs regering, kallar jag det marknadsdiktatur.

Tillbaka i Sverige så har även vi efter den svenska modellens kris gått från representativ makt till påtryckarmakt via media. I Maktutredningen har en bedömning gjorts av olika intressenters möjligheter att nå ut via media. Folkrörelserna hamnar långt ner på listan. I Sverige finns det cirka 500 lobbyister som är spridda på ett tiotal inflytelserika firmor. Lobbyism, det vill säga att påverka makthavarna, är inte fel, men blir det när pengarna får styra och djungelns lag råder. Idag finns varken etiska regler eller lagstiftning som reglerar lobbyismen. Det politiska samtalet ska föras av alla medborgare och dess representanter inte av de som bjuder högst.

Klas Corbelius, SSU Gnista

Skriven: september 98 Publicerad i: NT och Folkbladet
KD: finns det bara ett rätt levnadssätt?

Grattis KD för ett bra valresultat. Talet om etik och moral har gått hem i stugorna. I varje tal, broschyr och tidskrift har kristdemokraterna krävt ökad värdighet. I utspel har Alf Svensson antytt att andra politiker struntar i eller är oförmögna att handla etiskt riktigt, men att KD med en tusenårig värdegrund kan. Frågan är vad som döljer sig bakom partiets prat? Finns det ett bra sätt att vara på eller bara ett sätt att tolka bibeln? Låt mig ta några exempel.

I kristdemokraternas samhälle behåller man mer inkomster för sig själv och delar med sig mindre. Minskningen av skatteinkomster leder till en ojämnare fördelning av välfärd. Läser man nya testamentet finns det många liknelser av Jesus om vikten att ta ansvar för sina medmänniskor och alla människors lika värde. Berättelsen om den utstötta samariern, inte prästen, som hjälpte den sårade mannen som blivit rånad är ett välkänt exempel. Vidare upphöjer KD familjen som den viktigaste gemenskapen och detta på bekostnad av ansvaret för andra medmänniskor. Jesus poängterar inte vikten av blodsband utan snarare hur alla är Guds barn och därför systrar och bröder. Biologiska band verkar heller inte heligt då Jesus på korset förklarar för Maria att hon får en ny son i en av lärljungarna (Johannes 19:26-27).

Kristdemokraternas politik strävar åt att ge alla mer ansvar. Om man gör fel val vad gäller exempelvis utbildning eller om man hamnar snett i unga år får man inga nya chanser gratis utan straffas istället. Detta synsätt på misslyckanden och felsteg motsägs i bibeln i bland annat berättelsen om den förlorade sonen som efter att slösat bort sitt arv återvänder hem och får förlåtelse av fadern. Liknelsen visar på betydelsen av förståelse, stöttande och rätten till nya chanser.

I kristdemokraternas samhälle finns det ett rätt levnadssätt och det är "i den lilla naturliga gemenskapen". Alla som inte lyckas passa in i denna mall (ensamstående, sambos, homosexuella och frånskilda) definieras som fel eller misslyckade då hela politiken utgår från den lyckade kärnfamiljen. Jesus däremot pratar om att inte döma andra människor. En av bibelverserna KD verkar ha glömt lyder: "Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända" (Lukas 6:37).

Klas Corbelius, SSUare och kristen socialist kristen socialist

Skriven: november 98 Publicerad i: NT
Valets skilda världar i Norrköping och Stockholm

Maud Ohlén ställer i NT 14/11 viktiga frågor med anledning av socialdemokraternas dåliga resultatat och det låga
valdeltagandet. Jag arbetade för SSU i valet och vill ge er några tankar. Ett avgörande skäl till valförlusten tror jag var att de
flesta människor helt enkelt har det sämre nu än 94. Trots att s-regeringen försökte göra det bästa av situationen, så såg
anhöriga att deras släktingar fick liggsår, arbetslösheten var hög och de fattiga blev fler. Ingen kunde se om det hade blivit ännu
sämre med borgerligt styre. Varför rösta på ett parti som gjort det sämre för människor? Därför måste de som drabbades
hårdast stå först i kön när det finns pengar att fördela. Vi kan inte säga "hellre bra vård, skola och omsorg än sänkt skatt" i
valrörelsen och göra tvärtom efteråt.

Mycket av debatten handlade också om riksfrågor. Göran Persson såg att statsbudgeten var i balans och sa att nu hade det
vänt. Samtidigt såg Norrköpingsbon att kommunen hade såväl stora budgetunderskott som skulder och att Perssonpengarna
mest gick till att undvika ytterligare försämringar i exempelvis skolan. Jag tycker att idéen om olika valdagar till kommun och
riksdag blir allt mer intressant. Nationella media spelar nämligen en så avgörande roll för kommunalvalen trots att det är helt
andra villkor som gäller där, helt beroende på om det är Solna i Stockholm eller Arjeplog i Norrbotten.

Nu är partiets viktigaste uppdrag att våga stå upp för de många människorna, ibland mot marknadens kortsikiga vinstintressen.
På nationell nivå är det inte rätt att Volvo kan strunta i att betala skatt, Marieberg dominerar media nästan totalt och att Sydkraft
ska få miljardbelopp för att följa beslutet från en folkomröstning. Vad innebär globaliseringen? Sverige blir bara rikare, men
klyftorna ökar, hur kan vi fördela resusrerna bättre? Hur kan vi kombinera tillväxt med starka trygghetssystem och
miljöinvesteringar? Många skitiga och bullriga fabriker är borta, men är stillasittande och stress mycket bättre? Det är bara
några frågor som socialdemokratin måste diskutera i bred dialog med alla människor som vill delta i samhällsbygget. Om
politiker och alla medborgare hjälps åt så kanske vi får ett tryggt och rättvist Sverige också i morgon. Det finns en ledig plats för
just dig.

Klas Corbelius, SSU Gnista

Skriven: november 98 Publicerad i: Folkbladet
Nyliberalisemens fiasko i Ryssland

Att kommunismen inte fungerade i Sovjet vet alla, men vad hände sedan? nyliberalisen passade på att pröva sina idéer i full skala. en av de ledande ekonomerna och ideologerna var Anders Åslund, rådgivare till president Boris Jeltsin. Åslunds metod som kallades chockterapi skulle på bara tre år förvandla Ryssland till en marknadsekonomi av rent nyliberala mått. Startskottet var att de tidigrae hårt reglerader ryska priserna släpptes fria. Priset på en hamburgare på McDonalds i Moskva steg på ett par veckor från 38 till 100 rubel. Samtidig låg en rysk normallön kvar på mellan 500 och 800 rubel i månaden. Efter några månader hade ryska arbetare inte längre råd att köpa mat, åtminstone inte utan extra inkomster. 1995, tre år efter Åslunds prisavreglering hade reallönerna minskat med 78 procent, medan priserna mångdubblats.

Nyliberalerna har stött på samma grundläggande problem som kommunisterna 75 år tidigare. Inga fungerande institutioner eller organisationer har funnits att bygga på. Enbart de gamla strukturerna har funnits och de har också varit de som utnyttjat situationen till att berika sig själva och sina familjer. Rättssysstemet fungerar knappt alls. Betalar man polis och åklagare ser de genom fingrarna med det mesta. Många är de som skor sig själva, från toppen till botten. Ett exempel är mannen som inte hade körkort. Det är nämligen billigare att betala de poliser som stoppar honom än de tjänstemän som utfärdar körkort.

Miljontals människor i Ryssland och Ukraina har fått lida för chockterapins fiasko. Vad som behövs är nya investeringar, höjd konsumtion, återhämtning för den inhemska produktionen och fungerande politiska och juridiska institutioner, alltså traditionell socialdemokratisk politik.

Klas Corbelius, SSU Gnista

Skriven: februari 99 Publicerad i: Qvo vadis
Media, skinnhuvuden och demokrati

Kräver demokratin en nationalstat, hur tänker journalister och ska kulturen användas för att bevara eller förändra var några
viktiga frågor som diskuterades i helgen (5-7/2). Nästan 400 unga socialdemokrater från hela landet träffades på konferensen
”demokrati 99” i Göteborg. Precis hemkommen en sen söndagskväll är huvudet fyllt av intryck. Hur ska jag kunna göra rättvisa
åt alla spännande möten och diskussioner, kända talare, nya SSUares nyfikna frågor som för alltid har ändrat deras syn på
demokratin?

Jag tänker inte ens försöka, men vill återge ett skrämmande exempel, en hoppingivande berättelse samt ett boktips. I
amerikanska primärvalen 1996, när republikanernas presidentkandidat skulle utses, gjordes 573 inslag i de tre största
amerikanska TV-kanalerna. I ett av åtta inslag pratade kandidaterna, genomsnittligen i 7,2 sekunder, vid närmare hälften av
tillfällena 5 sekunder eller mindre. Vad hinner de säga då? I 6 av 8 inslag pratade journalisterna själva om kandidaterna. Ofta
handlade det om kapplöpningen mot makten, taktiken och journalisternas subjektiva kommentarer, ofta om privatliv och annat
smaskens. Mest intressant/skrämmande är dock att alla de fyra ledande kandidaterna fick övervägande negativ publicitet medan
de 5 chanslösa kandidaterna mest fick positiv publicitet. Jämför gärna med det svenska riksdagsvalet och särskilt Persson, Bildt,
Svensson och Schyman. Ser du några likheter och vad innebär det i så fall?

På ett annat seminarium diskuterades kulturen och demokratin. Cissi Jisborg berättade när hon förra våren var med och åkte
runt till högstadieskolor i västra Sverige. De spelade upp ”Svensson, du och jag”, en antirasistisk teaterpjäs.

När Cissi en gång som vanligt går in i klassrummet för att starta pjäsen ser hon sex stycken skinnhuvuden sitta på första bänk.
Det är inte utan att nervositeten kommer krypande. När spelet börjar och grabbarna på första bänk applåderar varje gång
nazismen nämns och ropar ”sig heil” när det talas om rasism funderar de på att avbryta pjäsen.
-Just då kändes det som att springa i vatten, säger Cissi som ändå fortsatte. Efter en stund tystnade grabbarna. När Cissi
avslutat med en dikt och väntade på ruttna tomater kom istället applåder. Åskådarna gick, men skinnhuvudena stannade kvar.
Plötsligt gick en av dem fram, berättade att han kände väldigt starkt för dikten, men undrade vad den betydde. Efter en timmes
diskussion hjälptes man åt att bära ut dekor, högtalare och andra grejor till bilen.

Detta bevis på vad kultur och en stor portion engagemang kan göra inspirerar mig mycket. Det handlar om att våga ta debatten,
men inte minst att faktiskt lyssna på varandra. Slutligen tycker jag att du ska läsa ”liten katekes för underklassen” av August
Strindberg.

Klas Corbelius, SSU Norrköping

Skriven: februari 99 Publicerad i: Qvo vadis
Vem tjänar på hög tillväxt?

Är det arbetarna, kapitalägarna eller miljövännerna? Låt oss börja med att reda ut vad tillväxt är för något. Uppslagsboken säger ”värdet av ett lands totala konsumtion av varor och tjänster plus värdet av investeringar plus värdet av exporten minus importen, beräknas vanligen per kalenderår”. Att hugga ner ovärderlig regnskog, tillåta barnarbete och starta ett blodigt krig ger på kort sikt högre tillväxt än att satsa på miljövård, utbildning och brottsförebyggande arbete. Det spelar heller ingen roll hur den fördelas. Exempelvis är Bahrain ett mycket rikt land, trots att en enda person står för nästan hela förmögenheten.

Okej, nu vet vi lite mer om själva begreppet, men varför ska vi tillväxt? Vi har råd med dyrare varor och tjänster liksom högre löner. Företagen tjänar mera pengar samtidigt som investerarna kräver avkastning på satsade pengar. Går företagens vinster då till att anställa fler? Ibland kanske, men faktum är att från mitten av 1960-t har sysselsättningen i antal timmar i näringslivet minskat samtidigt som vi har haft tillväxt. Under 1900-talet har volymen betalt arbete varit i stort sett oförändrad (6-7 miljarder timmar/år), däremot har det successivt fördelats på fler personer; från 2,3 till cirka 4,5 miljoner. I klartext behöver vi arbeta allt mindre för samma tillväxt och att sambandet mellan tillväxt och ökad sysselsättning är svagt.

Tillväxt krävs för att varor och tjänster blir dyrare, men varför blir det så?  Råvarorna blir dyrare medan lönerna och vinstkraven blir högre. Varför blir lönerna högre? För att folk ska ha råd med de allt dyrare varorna och tjänsterna, för att kunna skaffa sig/göra mera.

Genom vårt arbete skapar vi förhoppningsvis ett mervärde. Det värdet (vinsten) kan användas till lön, investeringar i verksamheten eller till avkastning på investeringar. Idag går istället det mesta till ägarna. Medan reallöneökningen (löneökning minus inflation) sedan 70-t knappt är märkbar ökade börsvärdet från 1979 till 1989 med 1200 procent. Vi arbetar för att få ett gott liv, inte främst för att företagsägarna ska bli rika. Ibland äger vi själva aktier i företaget, men andelarna är så pass små att vi varken har någon makt över företaget eller tjänar några stora pengar på avkastningen.  Vem tjänar på det?

När kraven på löneökningar höjs viftas det med inflationsspöket, men  vad är inflation? Inflation innebär att penningvärdet försämras vilket märks genom att varor och tjänster blir dyrare och köpkraften minskar. De som äger fastigheter och mark tjänar på hög inflation, medan löner och banksparande minskar i värde (inom valutaområdet). Bankspararna förlorar, men sällan bankerna då de ofta har placerat pengarna i fastigheter och mark. Vem tjänar på det?

Låt oss ta ett scenario (se Keynes): hög inflation, låg köpkraft, hög arbetslöshet. Tes: om vi stimulerar konsumtionen ger det jobb vilket höjer köpkraften och därmed minskar inflationen.
Finns det något samband mellan välfärdsökning och tillväxt? Om miljöfaktorer läggs till ekonomiskt välbefinnande och ger ett välfärdsindex får vi följande resultat: medan USA:s BNP steg med 100 procent mellan 1950 och 1986 så låg det ekonomiska välfärdsindexet i stort sett stilla (enligt en undersökning av Daley och Cobb, publicerad 1990). Tillväxt ger utrymme för ökad konsumtion om inte inflationen är högre än tillväxten, men är det välfärd? Enligt undersökningar av J Vogel, S Svallfors, SCB med flera värderas sådant som bra sjuk- och åldringsvård, miljövård, utbildning och att ha ett arbete högre än fler prylar.

Varför ses hög tillväxt trots allt som den stora (och enda?) lösningen på våra problem? Kanske är det så att det kapitalistiska systemet kräver ständig expansion för att överleva? Det händer ibland att storföretagsledare i ett svagt ögonblick säger ”vi måste expandera för att överleva”. Jag tror att vi i alla fall ligger närmare sanningen här än att det gäller att skapa det goda livet. Dessutom kräver tillväxt rättvis fördelning genom en stark välfärdsstat för att komma flertalet till del, men högre löner för alla stärker arbetarna mera i kampen mot kapitalet om mervärdet.

Klas Corbelius

Skriven: oktoberi 99 Publicerad i: Folkbladet
”Globaliseringen” handlar om fortsatt maktkamp

Många, inte minst den politiska högern, pratar om nya tider, globalisering och hur informationsteknologin krymper vår värld. För vem undrar jag? Datorer har bara 1% av världens befolkning och de flesta människor har aldrig ringt ett telefonsamtal.

När vi pratar om det postindustriella samhället glömmer vi att världen aldrig har varit så industrialiserad som nu. Det räcker inte heller med tekniska uppfinningar. Även om varje invånare i Afrika i morgon dag fick en persondator skulle det inte förändra situationen ett dugg: hela det enorma sociala kapital som denna teknik måste bäddas in i för att göra nytta och påverka samhället finns inte; utbildning, telefonnät, språkkunskaper och så vidare. Det handlar således också om fördelning och vem som har makten över tekniken. Det handlar om en ständigt pågående kamp mellan arbete och kapital.

Som en glödande internationalist ser jag gärna att vi samarbetar med andra länder, kanske inte genom ett överstatligt EU, men genom mellanstatliga avtal i EU. Ett starkare och ekonomiskt oberoende FN som exempelvis har monopol på militära operationer i världens konflikter är en annan bra idé.

Jag anser att människan är en aktiv och skapande varelse, värd lika mycket som alla andra. Det leder till att vi inte kan acceptera någon form av klassamhälle som delar upp människor i förtryckare och förtryckta. Socialismen handlar om att tillsammans befria oss ifrån våra förtryckare och att demokratisera samhället från grunden.

Rent konkret betyder det bland annat att dödsstraffet liksom kungahuset bör avskaffas. Om alla människor verkligen har ett lika stort okränkbart värde hur kan då staten ha rätt att döda? Är det verkligen rätt att någon genom födseln får ett stort arv och bättre förutsättningar än många andra? Som socialist kan jag heller aldrig gilla ett system som leder till att de rika blir rikare, de fattiga fattigare och antalet hemlösa allt fler.

Ibland när det känns som mest hopplöst tänker jag på en fransman som levde för 200 år sedan. Jean Antoine de Condorcet var vetenskapsman i en mörk tid. När tusentals människor föll, inte sällan oskyldiga, offer för giljotinen, och välfärdssamhället kändes mycket avlägset var Condorcet en tveklös optimist. Han skrev följande 1793, ett halvår innan han själv blev ett huvud kortare:

"En dag kommer det ögonblick då solen bara lyser över fria människor som inte känns vid någon annan herre än sitt eget förnuft...". Låt oss ha Condorcets ord i minnet när vi bygger det jämlika och demokratiska samhället, i Sverige och världen.

Klas Corbelius, SSU Norrköping