Skriven: april 98 Publicerad i: NT, Folbladet, Zinfo
Vilken flyktingpolitik vill vi ha?
Sveriges flyktingpolitik kritiseras ofta, men hur många vet egentligen hur den fungerar? Många "sanningar", definitioner och kostnader förekommer. Låt oss först göra klart vilka definitioner som gäller. Flykting är personer som har varit asylsökande och sedan fått tillstånd att bosätta sig i Sverige på grund av att de har fått asyl eller av humnitära skäl. Invandrare är utlänningar som får tillstånd att bosätta sig i Sverige av olika skäl. De kan vara flyktingar, nära anhöriga, människor som har kommit hit för att arbeta, adoptivbarn med flera.
Sverige har skrivit på Genévekonventionen och tar därför emot flyktingar som förföljs på grund av ras, nationalitet, att de tillhör en viss samhällsgrupp, sin religiösa eller politiska uppfattning. Med förföljelse menas hot mot liv eller frihet eller annat svårt lidande, till exempel långvariga fängelsestraff och tortyr.
Genévekonventionen gäller dock bara om det är statsmakten
som står för förföljelsen. De som utsätts för
terror av exempelvis gerillarörelser eller motständsgrupper räknas
inte dit, men kan ändå få en fristad här enligt svensk
lag. Andra grupper som kan få stanna i Sverige av huminitära
skäl är de som:
-skulle råka mycket illa ut om de tvingades återvända,
till exempel vid inbördeskrig i hemlandet.
-har väntat så länge på besked om uppehållstillstånd
att de fått svåra probelm som psykisk sjukdom.
-lider av svåra sjukdomar och inte kan få tillfredställande
vård i hemlandet.
Tidigare har alla riksdagspartier varit eniga om ovanstående, men nu har Moderaterna bytt fot. I partiets manifest för ett nytt sekel "Ett land för hoppfulla" förespråkar man en betydligt strängare flyktingpolitik. Moderaterna vill öppna gränserna, men samtidigt ta bort humanitära skäl som skäl att få stanna i Sverige. I stället ska de som inte inryms i Genévekonventionen enbart få stanna om de har ett arbete och betalar skatt. Har man ingen förmögenhet eller rika släktingar som kan erbjuda jobb ska man inte få komma hit tycker Moderaterna.
Måste de som flyr för sitt liv läsa platsjournalen (på svenska så klart) på vägen? Vad händer med de flyktingar och invandrare som efter en tid i Sverige blir arbetslösa? Av den totala invandringen 1996 på 31 664 människor skulle bara 1 903 få stanna om Moderaterna fick bestämma. Är det att ta sitt solidariska ansvar som ett av världens rikaste länder? Är inte människoliv värt mer?
Jag tycker att politiker, tjänstemän och allmänhet borde vara stolta över en generös flyktingpolitik och underlätta mottagandet av de som kommer till Sverige. Målet ska vara att de ska bli ett med oss. Vill människor återvända till sitt hemland ska de självklart få göra det, men ingen ska tvingas till det. Låt oss fortsätta byggandet av ett mångkulturellt Sverige som vi kan vara stolta över.
Klas Corbelius, SSU Norrköping
Skriven: mars 99 Publicerad i: Folkbladet
Vad kan vi göra med våra skolor?
Börje Ehrstrand har jobbat på Rinkebyskolan i 30 år,
de senaste tio som dess rektor. På Rinkebyskolans högstadium
i
Stockholm går cirka 400 elever från 59 länder med
30 olika modersmål. I princip alla tillhör arbetarklassen, många
av barnens
föräldrar är också arbetslösa. Med en sådan
blandning kan det bara bli elände, eller?
I slutet av 80-talet fanns en allmän uppgivenhet bland lärare
och skolpersonal. Det fanns varken fungerande elevråd eller
Hem&skola-förening och 1989 lämnade hela skolledningen
Rinkeby. Med den bakgrunden blev många överraskade när
skolan
1997 utsågs av elever i Stockholm till huvudstadens mest välskötta
skola.
Hur lyder då Ehrstrands framgångsrecept? Klart är att
det är ett långsiktigt och målmedvetet arbete med stort
engagemang från
alla inblandade som ligger bakom. Sex centrala tankar har varit:
1. Såväl föräldrar, elever som lärares
intresse krävs. När ingen trodde att föräldrarna brydde
sig om problemskolan kom 200
intresserade på ett möte och undrade vad de kunde hjälpa
till med. Elevrådet har givetvis varit delaktigt och ofta pådrivande.
2. Inte städerskan eller vaktmästaren utan alla städer
upp efter bråkstakarna. Därmed förstod eleverna vikten
av att hålla skolan
ren och hel. Det blev ett solidariskt tryck bland eleverna, om någon
misskötte sig blev han/hon illa omtyckt av alla andra.
3. Ingen skickas bort ifrån Rinkebyskolan. Stökiga
elever ska få stöd snabbt och på skolan. De två
duktigaste lärarna plus en
fotbolls- och en baskettränare skötte detta. Intelektuellt
arbete på förmiddagen och fysiskt arbete på eftermiddagen
gav goda
resultat. Samtidigt som eleverna slapp bryta upp från Rinkeby
och starta på nytt någon annanstans sparades massor av pengar.
4. In med fältassistenterna på skolan. Här lär
de känna eleverna och kan arbeta mycket effektivare samtidigt som
de ordnar
viktig verksamhet. En fältare leder boxningen, en annan bowlingen
och en tredje är med i tjejverksamheten.
5. Börja med att tala om det som förenar oss. Som människor,
elever och invandrare har man mycket gemensamt. Tjejerna har
mycket gemensamt och möts på tjejcaféet. På
skolan finns många religioner representerade, men kring bibelns Abraham
kan de
flesta samlas.
6. Skola, fritid och kultur är en och samma sak. Genom att
samla resurserna på skolan når man fler och kan arbeta effektivare.
Fritidsgården flyttade in i skolan och är nu öppen
klockan 16-24 varje dag, 365 dagar om året, förutom när
det är skottår. Här
finns café, musik, biljard, data- och tjejrum. Alla föreningar
i området välkomnas att hålla till på skolan. Gratis
hyra gör att
skolan bara är öde några timmar på natten.
Det jag tycker är mest intressant när det gäller Rinkebyskolan
är att det visar på möjligheter för landets alla andra
skolor. Med
god vilja, stort engagemang och lite nytänkande går det
att göra allt. Ekonomiskt är fakta att Rinkeby det senaste decceniet
har
fått 30 % mindre pengar. Tanken som maler i mitt huvud är
vad vi kan göra med skolorna i Norrköping.
Klas Corbelius, SSUare och skolpolitiker
Skriven: augusti 99 Publicerad i: Folkbladet
Tänk om du behövde fly?
Tyst, hör du radion? "Klockan är nio och detta är TT-nyheterna. För bara några minuter sedan tog rebellerna kontrollen över Stockholm. De nya ledarna har infört undantagstillstånd. Alla som vistas utomhus efter mörkrets inbrott arresteras omedelbart. Demonstrationer och angrepp mot de nya ledare i såväl tal som skrift betecknas som landsförräderi och bestraffas hårt."
Hörde ni? Vi har förlorat. Nu tänker de fängsla oss, men tro inte att de nöjer sig med det. De kommer att tortera och mörda våra ledare, ja kanske till och med oss. Vi måste fly och det genast.
Det här händer troligen inte i Sverige. Inte än, men det hände den folkvalda regeringen i Chile 1973. Marocko gick in i Västsahara, Irak ockuperade Kuwait, Laurent Kabila tog nyligen över Kongo. Listan kan göras mycket längre, men min poäng handlar inte om hur regeringar störtas världen över, utan vilket ansvar vi som de störtades medmänniskor har. Tänk om det gällde oss själva. Om vi inte stöder de som lider idag kanske de inte har någon lust att ställa upp när vi behöver hjälp. Tänk på det om du någon gång skulle tycka att biståndet är för högt eller att vi tar emot för många flyktingar.
Med de enorma orättvisor som finns på vårt jordklot vore det inte konstigt om fler tyckte att Sverige som ett av världens rikaste länder istället borde höja biståndet, från 0,7 % av BNP i alla fall till det av FN rekomenderade 1% målet.
Klas Corbelius, SSU Gnista